Casanovas fängelse i Venedig

Det korta svaret: Piombi

Den populära bilden av Casanova bakom Suckarnas bro är något missvisande. Han greps den 26 juli 1755 och fängslades under Blytaken, Piombi, en uppsättning celler på vinden i Dogepalatsets östra flygel. Nya fängelset, byggnaden som bron leder till, var ett separat och nyare fängelse. Biljetten till operakonserten bär Casanovas namn eftersom de två fängelserna delar en historia, men rummet där konserten äger rum var inte hans cell. Att hålla de två åtskilda gör resten av historien lättare att följa, och det förklarar varför den här guiden behandlar dem efter varandra.

Vad Piombi var

Piombi har sitt namn efter de blyplattor som täckte palatsets tak, direkt ovanför cellerna. Plattorna släppte igenom kylan på vintern och ledde värmen på sommaren, vilket gjorde cellerna hårda. En resolution från De tios råd, daterad den 15 mars 1591, visar att cellerna planerades i slutet av 1500-talet, eftersom de äldre cellerna ansågs alltför stränga. Fångar kunde få möbler, sängkläder och mat införda samt ett litet underhåll, så Piombi var inte det värsta ställe republiken kunde sätta en fånge på. De var reserverade för fångar av högre status och för vissa brott, bland dem politiska fångar och libertinska präster.

Gripande och dom

Casanova, då 30 år, greps den 26 juli 1755 för förolämpningar mot religionen och den allmänna anständigheten och fängslades under Blytaken. Tribunalets protokoll anger anklagelsen som offentliga utbrott mot den heliga religionen. Den 12 september dömdes han, utan rättegång och utan att få veta skälen, till fem års fängelse. Han beskriver cellen som mörk och het och skriver att han led av loppor. Efter fem månader gav en personlig vädjan från en beskyddare honom varmare sängkläder och ett månatligt underhåll för böcker och bättre mat. Uppgifterna om cellen kommer från hans egen senare redogörelse.

Flykten

Casanova hittade en järnstång under en promenad i vindskontoret, smugglade in den i sin cell och slipade den till en spets. När han flyttades till en annan cell räckte han spetsen till fader Balbi, en fånge i cellen intill, som bröt sig igenom sitt eget tak, klättrade över och även öppnade Casanovas tak. De två bände sig genom blytakets plattor i tät dimma, hittade en stege, sänkte sig ned i ett rum med ett rep av lakan och gick ut ur palatset på morgonen. Wikipedias artikel om Piombi daterar flykten till den 1 november 1756, och redogörelsen låter Casanova nå Paris den 5 januari 1757.

Efteråt: Venedig ville höra historien

Casanova nådde Paris, och trettio år senare, 1787, skrev han Berättelsen om min flykt, som blev populär och trycktes om på många språk. Han återberättade historien i sina memoarer. När han till slut fick tillstånd att återvända till Venedig var han först en celebritet, och till och med statens inkvisitorer ville höra hur han hade flytt från deras fängelse. Flykten var redan en del av stadens legendflora, och det är den fortfarande. Det är därför en konsertsal i Nya fängelset bär hans namn på en biljett, trots att hans egen cell låg någon annanstans. Det är en historia som lever vidare eftersom det var han som berättade den. Memoarernas tolv volymer omfattar mer än 3 500 sidor i den oavkortade engelska översättningen.

Pozzi och de äldre fängelserna

Piombi var inte det enda fängelset i palatset. Cellerna på bottenvåningen, kallade Pozzi, vilket betyder brunnarna, var mörka, fuktiga och isolerade, och ytterligare celler tillkom under 1200- och 1300-talen. Piombi inrättades från 1591 för fångar av högre status. En tjänstetrappa förbinder Pozzi på bottenvåningen med Piombi under taket, så som museets sida om fängelserna beskriver det. Syftet med Nya fängelset var att flytta de flesta fångarna från denna trånga myrstack till en ändamålsenligt byggd byggnad, och det är den byggnad du nu korsar bron för att nå.

Varför Nya fängelset byggdes

I mitten av 1500-talet beslutade republiken att bygga ett nytt fängelse på andra sidan Rio di Palazzo, för att hysa fångar och ämbetsrummen för domarna som kallades Notte al Criminal. Målet var större, ljusare och luftigare celler än palatset kunde erbjuda. Museet uppger att vissa delar inte nådde upp till det målet, särskilt passager med väggar på alla sidor och celler som vette mot den inre gården. Varje cell kläddes med överlappande lärkplankor. Museet tillägger att Nya fängelset möjligen var ett av Europas första ändamålsenligt byggda statliga fängelser, vilket gör byggnaden viktigare än dess enkla murar antyder.

Suckarnas bro

Suckarnas bro är inbyggd och täckt på alla sidor, byggd av vit istrisk kalksten, och rymmer två separata korridorer sida vid sida. Museet daterar den till 1614 och Wikipedia till strax efter 1600, så tidigt 1600-tal stämmer enligt båda. Den förband palatsets rättssalar med cellerna, och de två gångarna innebar att en dömd fånge inte mötte dem som fortfarande väntade på dom. Namnet kom senare. Det härstammar från romantiken, och den engelska formen tillskrivs Lord Byron. Fångarnas suckar när de skymtade lagunen är en 1800-talsidé, inte ett samtida vittnesbörd från republikens tid. Museet noterar att besökare i dag använder den korridor som en gång ledde till ämbetsrummen för två domarämbeten.

Casanova och musiken

Casanova minns som förförare, men han var också musiker. Efter att ha övergett juridiken och kyrkan arbetade han som violinist vid San Samuele-teatern, ett arbete han beskrev som simpelt arbete inom en sublim konst. Det placerar honom i samma teater värld som gav Venedig sin offentliga opera 1637 och La Fenice 1792. Det gör konserten i Fängelsepalatset till en naturlig kombination: en timme av arior i en byggnad knuten till en man som tjänade sitt uppehälle i Venedigs teatrar innan han blev fånge. Guiden till opera i Venedig följer den teaterhistorien. Han skrev också för scenen: hans pjäs La Moluccheide, nu förlorad, framfördes på Kungliga teatern i Dresden i början av 1750-talet.

Läs nästa: Opera i Venedig sedan 1637

Vem detta inte är för

Ingen bör förvänta sig säkerhet om varje detalj. Källorna är oeniga om hur många celler Piombi hade, och om datumen för Nya fängelserna och bron. Casanovas egen memoar är huvudkällan till flykten, och Wikipedia noterar att många detaljer i den är överdrivna, även om mycket bekräftas av andra skrifter från hans tid. Denna guide ger de fakta som källorna är eniga om. Det är inte heller en turistguide: den beskriver inte vad en besökare ser inne i museet, som har sin egen rutt och biljetter, och den lovar inte att någon särskild cell kan ses.

Se platsen själv

Fängelsepalatset vetter mot Riva degli Schiavoni, med en södra fasad som arkitekten Antonio da Ponte behandlade som den enda utsmyckade väggen i en byggnad som annars är bar på dekoration. Från gatan kan du se de gallerförsedda fönstren och bron i dess omgivning. Operakonserten är ett sätt att komma in, med en pianist och sångare i en sal i samma byggnad. Museets besöksrutt är ett annat, och den korsar bron från själva palatset. Båda är separata från Piombi, som ligger på palatsets vind. Museets egen beskrivning av fängelserna säger att besöket börjar med en liten nedåtgående trappa in i en av brons två passager, och att en cell visar de lockförsedda hinkarna som användes för fångarnas avfall.